var länge sen nu.. men saknaden infinner sig knappast. och till er som funderar, lägg ner... hjälper aldrig. jag vill så mycket just nu, gäller bara att få en struktur, sedan bygga.. något nytt? knappast, när grundpelarna står så hårt fast så får man utgå därifrån. härifrån går jag nu med stadiga steg, jag kan om jag vill, och hoppas att sinnet en dag får ro. hade en dröm, men den blev inte sann..  chansen att påverka utgången finns där fortfarande, gäller bara att bortse från alla genvägar, alla senvägar och alla motgångar som följer en längs färden. fånga dagen och dra sig fram mot målet, inte stanna, inte springa och inte famla. ramla kommer jag säkert göra.... men jag ställer mig igen..... igen..... igen..... och igen!